I ren protest mot att aldrig bli personligen inbjuden till min mosters o hennes familjs födelsedagskalas så brydde jag mig inte om att åka dit idag!
Jag visste att de var kalas för de hade mamma berätta men de är så att jag under de 10 år jag bott hemifrån typ aldrig fått ett telefonsamtal av dom där ajg blir inbjuden på kalaset. De har alltid ringt min mamma och genom henne bjudit mig..

Men nu fick jag nog, de blev för mycket.
Så jag gick inte dit och kommer inte göra det förän hon och dom förstår att jag inte bor hemma längre!

Jag blir arg på sånt jättearg.
Jag har inte bott hemma på 10 år som sag, jo jaghar varit hemma ett par vändor mellan olika bostäder osv men aldrig bott på riktigt hemma.
'Tycker att hon borde ha lärt sig det. Förretsen finns jag på eniro.se så de går att hitta mitt nummer där om man har tapapt det.

Iallafall mamma ringde o sa att min moster hade trott att jag jobbade ... vilket hon inte hade en aning om ifall jag gjorde eller ej eftersom att sist jag pratade med henne var i typ mars tror jag. Och då visste jag inte att jag skulle jobba idag. Och skitsamma spelar ingen roll hon kunde ha ringt o frågat.
Mamma sa att hon kände sig såååå leeeedsen för att jag inte var med.
De tror jag vad jag vill på tycker jag =P

Men mig gör de inget nu kanske hon lär sig att om jag ska komma så får man ringa till mig personligen.

Tack för ordet nu har jag skrivit av mig lite ilska här.

Har förresten precis kommit hem från träningen trööööt är jag men glad igen.

Puss o kram skumbanan