Ja nu är jag positiv igen...
Skitarg var jag igår på Blodtappen här i stan.. skulle anmäla mig som blodgivare och hade bokat tid för att ta prover (är sjukträdd för nålar så jag ahde gått o oroat mig i en helvecka och sovit som en kratta i flera nätter)
Kommer dit får fylla i papper och tanten säger att hon vill väga mig föratt hon tror inte att jag väger över 50 kg (man måste göra det för att få ge blod)
Jag väger över 50 kg de vet jag, hon vägde mig o jag vägde ca 55 kg där opch hon säger:
Jag tycker du ska gå hem och äta upp dig och komma tillbaka om 5-10 år!!

Jag blev så arg och besviken att jag höll på att börja gråta där på mottagningen.
Sen när jag stod i hissen kom tårarna, hon avr så oförskämd och otrevlig och jag hade gått o laddat för detta eftersom att jag anser att de är bättre att jobbamed sina fobier och utmana sig själv än att gå och vara rädd.
Så nu skulle jag äntligen se min nålskräck i vitögat och får inte göra det.

Usch vad jag blev besviken!

Men nu har jag kommit över det och behåller mitt blod för mig själv. De ironiska var att mamma (som är blodgivare) hade fått ett sms när vi kom hem om att de ville att hon skulle ge blod för de hade blodbrist....

Ok jag förstår att de kanske är bättre för mig att gå upp i vikt och så föratt jag inte ska bli trött när jag har gett blod men herregud hur ska jag göra??
Jag har tränat en massa sista tiden så de jag har gått upp är i muskler och jag blir ju inte "tjockare" av det... och jag vill inte äta "skitmat" bara för att gå upp i vikt. Man kan få igekalkade blodkärl trots att man är smal!

Jag var så arg och är arg på att min vikt ska vara ett problem igen. Äntligen så har jag blivit lite rundare och så får jag det kastat i ansiktet igen =(

De är inte så j-vla enkelt o vara smal som alla tror.....

Inte när man får höra : OJ vad smaaaaal du är.... (inte direket i ett positivt tonfall)


Så nu färdig gnällt från mig... =)